Tisdagstankar

Här befinner jag mig nu, i Grevie.
Hemskt fint och ett stenkast från fina Båstad som jag önskar att jag aldrig lämnade.

Om nio dagar och en natt är det dags. Han åker. Calle åker.

Jag vet inte riktigt hur jag ska skriva om det här, bara att jag borde skriva och vill skriva. Just nu känns det som att jag kommer att gå under, antagligen resten av världen också för jag vet inte hur jag ska lyckas hålla mitt vardagstempo. Någonting kommer gå sönder, kras, inte finnas mer. Och det är så sjukt för det enda jag vill är att VI ska fortsätta existera.

Det gör så ont att gå sönder.