Idag gör allt ont. Hanna och jag var och tog den sista vaccin-sprutan och jag vaknade inatt med feber och VÄRK i kroppen. Alltså vi snackar g a l e n värk. Var tvungen att väcka M och låg på golvet och grät typ medan han var en ängel och hittade Treo. Som tydligen inte bara är för huvudvärk utan tydligen också för annan värk och feber. Who knew?!
Såhär har jag och Zen spenderat dagen. Hon har hängt på mig 24/7 och jag har inte ens fått ta på mig byxor själv haha. Gullekisse. I övrigt är jag förbannad på Yin för hon vägrade först komma ut från under sängen för att M började springa runt, och sen kissade hon i sängen. Pga kissnödighet tror jag faktiskt. Herregud. Börjar mer och mer längta efter att kissarna ska flytta. Även om det såklart också är väldigt mysigt så känner jag att vi har gjort tillräckligt med katt-samhällstjänst för nu. Det är fasen tungt att vara jourhem. Som att adoptera småbarn ett tag, och även om de inte bor hos en för alltid så är det verkligen en blandning mellan magi och misär. Har någon av er varit jourhem någon gång? Isåfall vill jag veta era tre värsta och tre bästa med det.
Jag minns när Titus först kom, och de första VECKORNA som han låg i en kartong i köket. Detta är ingenting mot tiden vi kämpade med honom, men det betyder verkligen inte att fem kattungar inte är en utmaning. För ojojoj, det är det verkligen. Oavsett hur gulliga de är.
Jag har bett Hanna att påminna mig om att jag inte vill vara jourhem igen, iallafall på ett tag, nästa gång jag inbillar mig det. Vis kiss i sängen går min gräns och så enkelt är det. Haha. Men om det händer igen så kanske det snarare handlar om tre kattungar. Det känns lite mer lagom. Ska förresten göra ett inlägg och presentera mina små jour-barn någon gång. De är ungefär sötast på jorden, men tack och lov inte så gulliga som Iris och Esther är. Såklart.
Nu ska jag ta mig en till Treo hallon och bädda ner mig i soffan framför Downtown Abbey. Kan ju dessutom inte sova i sängen nu när madrasserna ligger och torkar. Så varsågod att vara avis på mitt liv. 🙃