Låten kommer på, det är den jag döpte dig efter. Ophelia av The Lumineers.
Mitt hjärta kramas itu och tanken vandrar vidare till mascarafläcken jag lämnade på fotändan av sängen när jag fick reda på att du fan inte fanns mer. Jag har bäddat rent två gånger sen dess.
För tre gånger sen fanns du, och jag vet inte vad jag ska göra för att hjärtklappningen jag får när jag tänker på dig ska försvinna.
Jag vill gråta, skrika, sparka och riva saker. Och jag är så himlahimla ledsen fortfarande. För jag saknar dig.


