Jag gör grejer ibland. Inte dåliga saker, jag skulle mer se det som moves i mitt liv. Dom kan verka spontana och slarvigt utkastade för att sen bli bortglömda. Snappas kanske upp av ett öra någonstans följt av en mun som tyst hummar och armar som kramar om. Men det den egentligen inte vet är att jag räknat ut allt, som att planera en strategi i Monopol. Lägger varje move med flit, och jag har redan hunnit tänka på vad som kan komma av det här. Det är en noga balansgång, och jag har aldrig trott att jag haft någon balans alls. Förrän nu.
Det är inget spel förrns alla har förlorat.
Leave a Reply