Självlysande

Happy friday! Jag är tillbaka från en vecka på vift uppe i Stockholm och Trosa. Det har varit fint faktiskt, första gången jag varit glad över att hänga i Stockholm, på riktigt liksom (vera vill jag ju alltid träffa, det är ju inte det..) men jag menar liksom.

Det var faktiskt första gången jag kände att jag var påväg. Hem. Och det var konstigt, och jobbigt, men samtidigt väldigt fint. Och skönt. Jag har ju så mycket fler kompisar där uppe fortfarande, och det jag är så otroligt tacksam över är just det, jag kan komma tillbaka några få gånger om året, och allt är liksom förut. Vi går in på klubbar gratis för att vi känner en cirkusperson där, vi kramas och dricker bubbel med Emil och Magnus, och allt känns bara så jävla okej. Tacktacktack universum, för att jag har turen att ha så fina kompisar i huvudstaden. Tack. ❤️

Idag åker jag till Halmstad, för att kramas med Hanna och förbereda vårt retreat (HENNES, jag vet haha, men jag vill vara med på ett hörn ändå. Har trots allt gjort affischen 😉 ). Det kommer bli så himla magiskt, och jag har ett pirr i magen som jag inte trodde jag skulle ha. När jag har varit borta en vecka så brukar jag behöva typ en vecka för att återhämta mig, haha! För det är bara så en smått deprimerad och högkänslig själv funkar just nu haha. Nån som känner igen sig? 😅Nu har jag ändå tagit det högst mogna beslutet att rida på the good vibe-wave och bara njuta tills det tar slut, och förhoppningsvis inte kraschar för hårt, men jag känner mig inte så hyper riktigt heller så får hoppas att jag slipper den dippen då..