Vad är grejjen med att spela spelet? Egentligen? Det enda jag känner är typ hopplöshet och otagg. Blir det inte bara så himla oattraktivt efter ett litet tag. Vet att det som kändes nästan allra bäst med C var att båda smsade, båda ville sova över hela tiden, vi kunde prata om allt från allra första gången vi träffades och det fanns inte en endaste liten ångestilning som kröp längs ryggraden och undrade om jag var för klängig. För han var lika klängig tillbaka.
Och tänk nu, han har varit borta i mer än två månader, och det har inte varit många dagar då jag haft 0 kontakt med min bästa kompis.

Leave a Reply