Vera har väckt mig. Eller snarare släpat in mig i Troye Sivan-dimman. Vi är redan förlovade om någon undrar.
Kan iallafall inte tänka mig någon bättre lyssnapåmusikmittinattenvillaldrigsluta-musik. Och det är ju fint.
Gillar en inte TS så can Hozier do the trick också.
Idag har jag gjort bara sånt jag vill göra. Ätit god frukost, druckit kaffe, vart med Vera, lagat mat med Vera och sett på Magic Mike. Med Vera. När jag har fullt i livet och knappt hinner höra av mig till universum tenderar den enda personen jag träffar att vara Vera, för hon är ju bara alltid här. Det är fint.
Här är iallafall vår gårdag. Eller om det var dagen innan det.







Just nu gör saker sakna-ont. Jag saknar honom. Jättemycket.
Kolla aldrig på gamla bilder.
När det är jobbigt att tänka på vad som varit kan det vara ännu svårare att tänka på det som skulle kunna bli igen.
Leave a Reply