Han pekade på stjärnan och sa att det är Vega som skimrar.
Vi låg på rygg och såg upp på den klara himlen och norrskenet.
Han kan massa grejer om rymden, universum och matte, det tycker jag är fint.
Han sa; du är fin att ta på.
Och han sa "sluta." Och stampade i marken. "följ med mig hem". Det snöade. Och jag sprang det fortaste jag kunde, när allt jag ville var att stanna och frysa mer om fötterna.
Leave a Reply